För en gångs skull är jag osäker på vad jag ska skriva om en bok. Först och främst vill jag välkomna ännu en bok som beskriver Sveriges hemliga samarbete med ”väst” och Nato, och att alliansfriheten därmed var en myt. Det verkar uppenbarligen behövas många böcker för att få svenskarna att fullt ut förstå att vår medlemsansökan i NATO faktiskt är ett naturligt steg. När jag läser är det dock mycket annat jag saknar, men antar att det finns en anledning till varför det är så. Förmodligen skulle Leijonhielm kunna skriva mycket mer, men avstår. Läs recensionen av Ett svenskt Leijon här.