Lika regler bäst för Öresund
2001-06-30

När Öresundsbron fyller ett år har ännu inte arbetsmarknaden jämkats samman över sundet. Krånglig byråkrati och skilda skattesystem gör det besvärligt att jobba på andra sidan. Ska fler ta steget till att pendla måste regelsystemet bli mer samstämmigt.

Ett år efter Öresundsbrons invigning sjuder regionen av liv och turisterna vallfärdar. Det de inte ser är något som skulle kunna kallas Lilla barriärrevet. Skilda skattesystem, lagar och regler mellan Danmark och Sverige gör livet surt för de arbetstagare som pendlar över sundet och kostar företagen mycket i ökade administrativa kostnader. Problemen är så stora att integrationsprocessen direkt motverkas. Många som försökt ta steget över sundet ger upp och den fria rörlighet för arbetskraften som EU strävar efter känns avlägsen. Danmark och Sverige har i Öresundsregionen en enastående möjlighet att skapa en större dansk-svensk marknad och en modellregion för hur en gränsöverskridande region kan fungera. Då gäller det att regeringarna i Danmark och Sverige lyssnar på de alarmerande signaler som kommer i en allt stridare ström:

IBM Danmark har infört anställningsstopp för personer boende i Sverige då en enda dags hemarbete utlöser ett svenskt skattekrav på 33 procent på årslönen (arbetsgivaravgiften).

Läkemedelsbolaget Novo Nordisk, med skandinaviskt huvudkontor i Malmö, har förlorat många danska medarbetare på grund av att gränsgångarreglerna är så osmidiga. Anställda med tjänstebil dubbelbeskattas och subventionen av en anställds pendlarkort för att ta sig över bron, räknas som en tjänsteförmån med följd att företaget betalar den redan dyra pendlingsavgifen för bron tre gånger!

Trots arbetskraftsbrist i Köpenhamn hindras de svenska bemanningsföretagen i praktiken att hyra ut personal över sundet, och vice versa. Den så kallade montörregeln (183-dagarsregeln) och som innebär att den som arbetar i färre än 183 dagar på andra sidan sundet bara behöver betala skatt i sitt hemland, gäller inte för uthyrning av personal.

Den danske järnvägsarbetaren Frank Pedersen och hans sambo Karina Pedersen ger upp och flyttar på grund av det byråkratiska krånglet tillbaka från Malmö till Danmark. Trots att Frank Pedersen betalade skatt i Danmark fick han till exempel inte göra ränteavdrag där.

Exemplena visar allt annat än en flexibel arbetsmarknad och resulterar i dålig resursallokering och bristande integration. Flertalet av problemen bottnar i det nya gränsgångaravtalet mellan Danmark och Sverige som trädde i kraft den 1 januari 1997, ett avtal som reglerar bestämmelserna specifikt för dem som pendlar över sundet. Till skillnad från nordisk skattepraxis som innebär att man betalar skatt i landet där man bor, innebär "lex Öresund" att skatt betalas i arbetslandet och inte i hemvistkommunen där samhällsservicen utnyttjas. Sydsvenska kommuner gör en förlust på varje person som tar arbete i Köpenhamn, vilket om några år kan innebära ett intäktsbortfall på i storleksordningen två miljarder kronor. Något som via det kommunala skatteutjämningssystemet även belastar övriga Sverige. Livet i Öresundsregionen måste göras lättare. Nyttiga lärdomar finns att hämta från Oberrheinregionen mellan Frankrike, Tyskland och Schweiz där 82 000 arbetspendlar över nationalstatsgränserna. Grundregeln är där, liksom i Norden förutom Öresund, att de som arbetar i ett land och bor i ett annat, betalar skatt där de bor, men att cirka 5 procent av bruttoinkomsten senare förs över till arbetslandet. Dubbelbeskattning undviks genom att skatt betalas där man har sitt huvudsakliga liv. I Öresund vore det enklast att gå tillbaka till det gränsgångaravtal som gällde före 1997. Det går även att tänka sig en kompromisslösning som innebär att gränsgångarna betalar kommunalskatt där de bor och en del statsskatt där de arbetar. Eller varför inte skapa en Öresundskommun där "Skattemyndigheten Öresund" handlar upp alla tjänster och social service åt just arbetspendlarna? Dagens sammanblandning av skatte- och socialförsäkringslagstiftning måste under alla omständigheter snarast ersättas med ett överskådligt regelsystem som möjliggör en flexibel arbetsmarknad.

Anders Olshov, senioranalytiker på Nordea

Anders Ydstedt, biträdande regionschef på Svenskt Näringsliv

Lennart Nilsson, ordförande för Sveriges Verkstadsindustrier.