Vem förlorar på Berlins bluff?
Det är pensionssparare, inte “giriga spekulanter” som drabbas av de tyska beslutet att förbjuda vissa typer av affärer.
Det är pensionssparare, inte “giriga spekulanter” som drabbas av de tyska beslutet att förbjuda vissa typer av affärer.
Det tyska beslutet att förbjuda handel med CDS och blankning av ett antal papper kallas av Financial Times Deutschland för �Berlins bluff� och i en krönika i samma tidning beskriver Wolfgang Münchau spekulanter som ett pseudoproblem.
Den stora bluffen är försöket blanda bort korten kring vem som skapat den aktuella finanskrisen. Många europeiska politiker försöker nu peka ut giriga finanshajar som ansvariga för krisen i bl a Grekland. I den amerikanska krisen spelade politiskt kontrollerade bostadsfinansieringsinstitut en central roll genom vidlyftig utlåning. Denna gång är det politiker i ett antal europeiska länder som under många år spenderat för mycket.
Men vem är det egentligen som gör stora osäkrade affärer med våra skattepengar om inte samma politiker? Det finns inte några andra säkerheter bakom utfästelserna än att vi skattebetalare riskerar att få täcka upp de vidlyftiga löften som nu utställs i Bryssel.
Det finns anledning att syna den politiska retoriken. För den innebär inte bara att politikerna blandar bort korten om krisen och låter bli att ta i de egentliga problemen på hemmaplan: för stora utgifter. När retoriken följs av skenmanövrar som det tyska förbudet mot olika finansiella instrument blir förlusterna ännu större för oss alla, t ex riskeras vårt pensionssparande.
Det tyska och för all del även andra politiker skyr mest är att investerare väljer att sluta köpa deras statspapper. Men är det verkligen de som tar mest risker som slutar först med att köpa statspapper? Med högre risk följer högre ränta vilket ju är något som risktagande investerare borde gilla. Faktum är att de som först slutar köpa riskabla papper inte är de giriga spekulanterna. Det är pensionskassor och pensionsfond som väljer att släppa statspapper om de börjar upplevas som riskapbla. Att skaffa sig säkerheter mot att stater inte kan betala, genom att köpa CDS-instrument, är också ett alternativ för den som vill minska sin risk. Detta vill nu tyska politiker förbjuda. �n värre är det om de även lyckas få stöd för krav på avgifter mot valutatransaktioner eller begränsningar av penningtransaktioner.
Bluffen om giriga spekulanter är det nog få som går på men konsekvenserna av pseudoåtgärder som förbud mot blankning och skatter på valutatransaktioner gör oss alla till förlorare en gång till och gör det svårare för Europas ekonomi att återhämta sig.
De verkliga risktagarna är de politiker som ger enorma lånelöften till andra länder, särskilt när de garanterar lån till politiker som systematiskt visat att de inte talar sanning och inte kan hantera andras pengar? Här kan man tala om nakenblankning.
Läs mer här
http://www.ftd.de/finanzen/maerkte/marktberichte/:das-kapital-berlins-grosser-bluff/50116286.html
http://www.ftd.de/politik/europa/:kolumne-wolfgang-muenchau-pseudoproblem-spekulanten/50115787.html