Nu är det klart att Vattenfall ska sälja sin tyska brunkolsverksamhet till tjeckiska EPH. Affären bereds just nu på Näringsdepartementet. Min krönika i Skånska Dagbladet den 20 maj 2016.
På senare år har kritiken varit enorm mot Vattenfalls tyska verksamhet och olyckskorparna som räknat ut affären i förväg har varit många.
Om brunkolet verkligen är en dålig affär till slut återstår att se. Kanske har tjeckiska bolaget EPH rätt i sin spekulation att Tyskland och Tjeckien inte kommer att kunna avstå från kolet. Kanske sjunker priset på CCS-tekniken som tar hand om koldioxidutsläppen från brunkolet.
Globalt sett fortsätter kol (stenkol) att vara en dominerande och växande energikälla. För Sverige är dock innehaven i östra Tyskland snart historia.
I media blandas ofta brunkolsaffären ihop med det dåliga köpet av gasbolaget Nuon.
Affärerna är dock helt olika. I Tyskland fick Vattenfall chansen att köpa in sig tidigt i en lönsam verksamhet eftersom det av konkurrensskäl krävdes fler aktörer på marknaden.
När det gäller Nuon var däremot Vattenfall sist på bollen efter att ha missat att köpa flera andra energiföretag. Vattenfall betalade ett enormt överpris till några kommunala bolag som nu badar i pengar.
Det som gör brunkolet till en dålig affär just nu är den fullständiga omsvängningen av tysk energipolitik som Merkel genomförde över en natt. Den har nu lett till att all tysk kraftproduktion subventioneras på ett eller annat sätt. Detta är naturligtvis orimligt i längden.
Merkels 180-graderssväng var svår att förutse – även om Merkel i sin första position som demokratisk politiker var presstalesperson för ett parti som hade lycka och renare miljö som ledord.
Det stora misstaget i Vattenfall gjordes redan 2005 under regeringen Göran Persson. Vad få känner till är att den tyska verksamheten på den tiden var börsnoterad på Frankfurtbörsen. Utöver statliga Vattenfall AB fanns det cirka tio procent av aktierna i Vattenfall Europe AG som hade andra ägare.
2005 fattades beslutet att tvinga ut de privata delägarna. Bolagsstämman i mars 2006 tog beslutet som mötte motstånd hos många aktieägare, som gärna ville fortsätta att vara med att dela på framgångarna i Vattenfall Europe AG.
Förutom riskdelningen med andra ägare fanns det fler fördelar med börsnoteringen. Fler delägare, media och analytiker bevakade löpande den tyska verksamheten och via börskursen värderades också bolaget i realtid.
Om bolaget varit börsnoterat hade Nuon-köpet kanske kunnat betalas med aktier. Affären hade då granskats kritiskt av analytiker och marknadssignaler hade kanske stoppat affären eller förändrat villkoren.
Stöd eller kritik från marknaden hade ersatt hemliga samtal mellan svenska politiker och deras tjänstemän.
Kanske hade bolaget ändå köpt Nuon men då hade man i alla fall vetat att fler granskat affären. Transparensen hade varit 100-procentig och vi hade sluppit KU-förhören.
Det stora felet i Vattenfall gjordes redan 2005. Resten är nu snart historia.