Vilket är det största hotet
– Växthuseffekten eller åtgärderna mot den?
Publicerad i Svensk Linje nr 5/6-96

Växthuseffekten borde egentligen inte vara ett ämne för en ideologisk tidning som Svensk Linje. Det kan snarare tyckas vara ett ämne för naturvetenskapliga skrifter. Att det finns något som kallas för växthuseffekt är ett oomstritt vetenskapligt faktum. Vissa gaser får atmosfären att fungera som ett växthus. Vattenånga, koldioxid och metan är exempel på s k klimatgaser. Utan växthuseffekten skulle jorden inte vara en särskilt angenäm plats för människan. Temperaturen på jordytan skulle då vara runt -18°C istället för dagens medeltemperatur som är +15°C.

Men farhågor för ökad temperatur till följd av ökade utsläpp av dessa gaser används nu av av vissa grupper för att motivera mycket långtgående samhällsförändringar. Ordet för dagen är styrmedel.

Många hävdar att de utsläpp av klimatgaser från t ex förbränning som människan ger upphov till påverkat klimatet. Nästa fråga är vilken betydelse detta har i förhållande till andra klimatförändringar som t ex jordens lutning i förhållande till banan runt solen o s v. Kommer man till slutsatsen att mänskliga aktiviteter påvekar klimatet på ett ogynnsamt sätt bör man undersöka vad som kan göras för att förhindra detta. Det är effekterna av de åtgärder för att förhindra människans eventuella och eventuellt negativa påverkan på klimatet som gör att det kanske ändå finns en anledning att ta upp växhuseffekten i en tidning som Svensk Linje.

Jag vill redan från början påpeka att min uppfattning i denna och många andra miljöfrågor är att man bör tillämpa en slags försiktighetsprincip både gentemot miljöhot och gentemot konsekvenserna att de åtgärder som förespråkas för att förhindra dessa miljöhot. Följer man denna princip genomför man inte åtgärder som ger större negativa konsekvenser än det eventuella miljöhotet i sig kan ge upphov till. Däremot genomför man de åtgärder som är lönsamma eller som kan göras till låg kostnad eller helt utan kostnad. Jag ifrågasätter således inte vare sig teorin och jag anser inte att vi skall avstå från att vidta åtgärder. Däremot menar jag att vi skall jämföra detta hot med andra och tänka oss ordentligt för innan vi ställer om hela vårt västerländska samhälle för att möte ett hot som vi inom överskådlig tid kanske tvingas omvärdera för att kunna hantera andra hot.

Jag tänker inte här gå igenom alla de bevis för eller mot att mänskliga aktiviteter påverkar klimatet. Nedan utgår vi från att det finns ett samband mellan av människan genererade utsläpp och klimatförändringar. Det finns dock anledning för dem som är intresserade att sätta sig in i frågan att läsa mer och att läsa kritiskt. Ju mer jag själv läst desto kritiskare har jag blivit. Detta gäller för övrigt även för FNs expertpanel, IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). IPCC har för varje nytt scenario av växthuseffekten skrivit ned effekterna och man är nu nere i en trolig (”best estimate”) temperaturhöjning p g a mänskliga aktiviteter på 2°C fram till år 2100 (IPCC Second Assessment Synthesis of Scientific-Technical Information Relevant to Interpreting Article 2 of the UN Framework Convention on Climate Change, 1995).

Åtgärder för att minska utsläpp
Farhågorna för att mänskliga aktiviteter påverkar klimatet på ett oönskat sätt har gett upphov till en rad förslag till åtgärder. Då snart sagt alla mänskliga aktiviteter ger utsläpp av s k klimatgaser leder de flesta förslag till åtgärder till mycket kraftiga restriktioner för mänskliga aktiviteter. Ett antal konferenser i FNs regi har ägnats åt att analysera frågan och att diskutera förslag till åtgärder och restriktioner. Det är omfattningen och valet av styrmedel som nu diskuteras i västvärlden. Att andas, elda eller förflytta sig är områden som ger upphov till utsläpp av växthusgaser. Industrialiseringen av västvärlden byggde på ökad användning av maskiner, i många fall koleldade. Detta har gett oss i den industrialiserade världen ett välstånd som vi knappast kan förvägra resten av mänskligheten.

Tak för utsläpp
Det som nu krävs av många politiker är krav på tak för utsläpp av klimatgaser. Detta riskerar att leda till begränsningar och styrning av samtliga mänskliga aktiviteter. I ett samhälle med begränsade tillstånd för utsläpp måste någon fördela de begränsades utsläppstillstånden. Skall de politiska systemen svara för fördelningen står vi inför planhushållningens pånyttfödelse. Växthuseffekten innebär en oemotståndlig frestelse för politiker med omfattande ambitioner att styra andras liv och leverne med olika styrmedel.

Koldioxid – en stabil skattebas
Beskattning av koldioxidutsläpp är en annan åtgärd som tilltalar många politiker. Utsläpp av växthusgaser är naturligtvis en stabil och fet skattebas vilket inte minst svenska politiker av alla färger uppmärksammat. Skatt på koldioxidutsläpp ger möjlighet att ta ut många nya skattekronor. Idag har Sverige, Norge, Finland, Nederländerna och Danmark infört koldioxidskatt. Och Sverige har redan världens högsta beskattning av utsläpp av koldioxid (OECD, Implementation strategies for environmental taxes, Paris 1996).

Någon effekt av denna höga beskattning förutom de rent fiskala har dock inte iakttagits. I praktiken har de svenska koldioxidskatten endast belastat hushållen i form av ökade kostnader för uppvärmning och transporter men den har inte gett några incitament för högemittenter att minska sina emissioner (OECD, Environmental Performance Reviews SWEDEN, Paris 1996).

Omfördelning av ekonomiska resurser
Koldioxidskatt på konsumtion leder däremot till omfattande omfördelning av de ekonomiska resurserna i världen. Om den industrialiserade världen höjer beskattningen av fossila bränslen leder detta till att en större del av kostnaden för energiförsörjningen stannar i den industrialiserade världen.
OECD hävdar att en nationellt taxerad koldioxidskatt på konsumtion i hela världen som skulle minska utsläppen med 50 procent skulle ge 17 procent lägre BNP i de oljeproducerande länderna, 4 procent lägre BNP i utvecklingsländerna medan BNP skulle öka med 1,4 procent i EU (OECD, Climate change, economic instruments and income distribution, Paris 1995). Ett tak per capita istället för en skatt på koldioxidustläppen skulle enligt samma rapport ge en minskad BNP i hela världen med 8,5 procent och 6,4 procent för EU.

Professor Marian Radetzki har i skriften ”20-år efter oljekrisen” (SNS, Stockholm, 1995) visat att de oljeproducerade länderna kan sänka kostnaderna så att fossilbränslen trots högre skatter ändå är konkurrenskraftigare än alternativen. När beskattning av bränslen är högre än råvarupriset avlägsnar vi oss dessutom längre och längre från de verkliga marknadsmekanismerna vilket på sikt gör oss sårbara för verkliga förändringar i råvarupriset.

I den politiska debatten hävdas ofta att införs bara miljöskatterna globalt så löses alla problem. Införandet av miljöskatter i Sverige och Europa ger således långtgående omfördelningar av de ekonomiska resurserna från tredje världen till I-länderna.

Långt större förändringar än så ger dock de förändringar i de ekonomiska systemen som dessa omställningar kan ge upphov till. När rättigheten att få andas, värma upp bostäder eller förflytta sig beslutas av politiker blir det inte mycket val kvar för den enskilda medborgaren.

Andra hot
Hur stort hot är då klimatförändringarna? På den senaste tiden har vi kunnat följa hur ett vulkanutbrott på Island utgör en risk för dels en lokal naturkatastrof i form av översvämning om glaciären smälter. Men en smält glaciär ger även utsläpp av stora mängder vattenånga som är en klimatgas. Vem hade räknat med utsläpp för ett bara ett par månader sedan. Vulkanutrott är inte så ovanligt. Mount St Hellen och Pinatubo har under detta århundrade gett så stora stoftutsläpp att de har påverkat klimatet och sänkt medeltemperaturen över hela världen.

Kanske upptäcker vi snart något helt annat som gör att dagens stora omställningar för att begränsa osäkra klimatförändringar inte är försvarbara. I morgon kan det vara nya vulkaner eller nya epedemier som är det stora hotet som forskare och politiker träffas i Rio för att avvärja. Låt oss ett tag fundera på hur människans livsvillkor skulle vara om växthuseffekten upptäcks och åtgärder mot kolförbränning genomförts redan tidigt i industrialismens barndom. Jag är inte säker på att någon skulle önska sig tillbaka till den tiden.

Det kan som jag skrev inledningsvis finnas anledning att iaktta en slags försiktighetsprincip även gentemot nya miljöhot. En agenda för att kunna avvärja vulkanutbrott eller globala epedemier skulle naturligtvis se helt annorlunda ut än åtgärdsplanen för att begränsa koldioxidutsläpp.

Effekter av klimatförändringar
Vad betyder egentligen klimatförändringarna för människors och djurs livsvillkor? Det talas alltid om risker med klimatförändringar. Ofta nämns att ökar jordens medeltemperatur med några grader så smälter världshaven och landområden som Maldiverna läggs under vatten. Det talas då om att alla förlorar på klimatförändringarna. Så är det naturligtvis inte. Det har gjorts studier i bl a USA om vad klimatförändringar ger för ekonomiska effekter. Bedömningarna skiljer sig mycket. De sektorer som påverkas mest är de som är beroende av ekosystemet. Professor William D Nordhaus vid Yale menar dock att påverkan på det amerikanska jordbruket vid en temperaturstegring med 3°C endast skulle vara ca 2 % och detta över en period på 50 år. Ändrat klimat skulle förflytta odlingszonerna. Men odlingszonerna försvinner naturligtvis inte. Andra forskare bedömer den ekonomiska påverkan på jordbruket av klimatförändringar från 1 till 29 procent. Det är knappast troligt att denna påverkan överhuvudtaget skulle märkas i jämförelse med de andra förändringar som kan ske över en så lång tidsperiod.

Att väga hot mot hot
Det kan vara farligt att avfärda miljöhot med dagens kunskapsbas. Vi måste väga väga effekter mot effekter av åtgärder. Det är inte rimligt att genomföra åtgärder som ger större effekter än vad miljöhotet innebär. I Många länder är bristen på rent vatten det största miljöproblemet. Idag används stora mängder fossil energi för att avsalta och rena vatten. Åtgärder för att begränsa utsläppen av koldioxid förutsätter bl a att man utvecklar ny teknik för att avsalta havsvatten.

Det mest akuta hotet mot människan är som jag ser det fattigdomen. Så länge det saknas ekonomiska resurser kommer människor att sakna dricksvatten och livsmedel samt lida av farsoter och översvämningar. En agenda i västvärlden för att begränsa koldioxidutsläppen ger oss minskade ekonomiska resurser att avvärja dessa hot mot mänskligheten. Mot den kunskapen måste konsekvenserna av de kraftiga åtgärder mot utsläpp av växthusgaser också vägas.

Anders Ydstedt