Regeringen beslöt i går att en kommitté ska se över företagsbeskattningen. Det är steg i rätt riktning, men mer måste till för att skapa en företagsbeskattning som uppmuntrar till entreprenörskap, skriver Nima Sanandaji och jag på DI debatt.

Trots att politiker av alla färger talar sig varma för vikten av
entreprenörskap, ligger Sverige inte bra till i internationella
jämförelser. Våra största företag är gamla och bara drygt 4 procent
av Sveriges befolkning är nyföretagare.
Sverige var ett oerhört entreprenöriellt samhälle mellan det att
fritt företagande infördes i slutet av 1800-talet till mitten av
1900-talet. Men politiken förändrades i takt med att socialdemokratin
radikaliserades under 1960-talet.
År 1980 betalade enskilda privata företagare en reell marginalskatt
på hela 137 procent av vinsten. Ifall verksamheten i stället var
skuldfinansierad, sjönk den reella marginalskatten till 58 procent.
Allra bäst gick det för statliga pensionsfonder med lånefinansierade
investeringar. Deras marginalskatt var minus 83 procent. Ingen skatt
betalades nämligen in, eftersom avdragsrätt fanns och inflationen åt
upp delar av lånet.

I dag är skattesystemen inte lika tydligt inriktade på att avskaffa
privata kapitalister, men visst finns skevheterna kvar. Kommunala
bolag kan genom koncernbolag och räntebetalningar till den
obeskattade kommunen undvika bolagsskatten.
Det är inte bara skattebefriade institutioner som betalar betydligt
lägre skatter än enskilda ägare, utan också utländska ägare. En sådan
betalar bolagsskatt i Sverige, men kapitalskatt i sitt hemland. Men
de flesta länder har väsentligt lägre kapitalinkomstskatt än Sverige.
Detta leder till att utländska investerare kan betala mer för svenska
företag. Är det en slump att succéer som Spotify och Skype är
utlandsägda men skapade av svenska entreprenörer? Svenska ägare
utsätts på grund av högre kapitalskatter för en närapå dubbelt så hög
effektiv skattebörda som i andra industriländer.
Det är uppenbart att de skeva skattesystemen hämmar svenska företag
som drivs med egna medel, alltså just de företag som tenderar att
vara mest associerade med entreprenörskap.

Men Moderaterna tycks nu ha sällat sig till den socialdemokratiska
linjen, som går ut på att sänka bolagsskatten men inte ägarskatter.
Skatteskillnaderna för svenska entreprenörer jämfört med utländska
kan alltså komma att öka snarare än minska.
De som gynnas blir traditionella storföretag som i regel redan har
flyttat bort sitt ägande från Sverige.

Visst finns viljan att skapa ett gott företagsklimat kvar i
Moderaterna, men ägandepolitiken riskerar att fortsätta enligt
”kapitalism utan kapitalister”, den olyckliga svenska tradition som
inleddes på 1970-talet.

Artikelförfattarna utkommer snart med boken ”Kapitalism utan
kapitalister.”