I veckan har det åter rapporterats av E24.se, Die Welt m fl att tyska myndigheter planerar att köpa stulna datafiler från Schweiziska banker. Den tyska skattemyndigheterna (BZSt) fortsätter jakten på tyskar som har pengar i Schweiz. Enligt Neue Zürcher Zeitung ska affären mellan tyska BZSt och tjuvarna vara klar att göras upp denna helg.
I veckan har det åter rapporterats av E24.se, Die Welt m fl att tyska myndigheter planerar att köpa stulna datafiler från Schweiziska banker. Den tyska skattemyndigheterna (BZSt) fortsätter jakten på tyskar som har pengar i Schweiz. Enligt Neue Zürcher Zeitung ska affären mellan tyska BZSt och tjuvarna vara klar att göras upp denna helg.
I veckan har det åter rapporterats av E24.se, Die Welt m fl att tyska myndigheter planerar att köpa stulna datafiler från Schweiziska banker. Den tyska skattemyndigheterna (BZSt) fortsätter jakten på tyskar som har pengar i Schweiz. Enligt Neue Zürcher Zeitung ska affären mellan tyska BZSt och tjuvarna vara klar att göras upp denna helg.
Möjligheten att sälja stulna bankdata till tyska myndigheter har utvecklats till en lukrativ marknad av ljusskygga individer med kontakter i banksektorn. Häromåret köpta tyska skattemyndigheter kundlistor som stulits från banken LGT i Liechtenstein. Senare har det även framkommit att tyska myndigheter samarbetat med en bankrånare för att få loss fler listor på kunder i Liechtensteinska banker. Tyska myndigheter har även spionerat och filmat besökare i banker i Luxemburg.
Förbundskansler Angela Merkel och finansminister Wolfgang Schäuble är positiva till att Tyskland ägnar sig åt denna typ av häleri med skattemedel och de har en majoritet av tyska folket på sin sida, 57 mot 43 procent. Ett visst politiskt motstånd mot metoderna finns i FDP där bl a justitieminstern i Baden-Württemberg Ulrich Goll hotar att lägga in veto mot att använda sig av stulna data i i Baden-Württemberg. Merkel och Schäuble säger att de inte vill försvara skattesmitare.
ndamålen helgar medlen. Frågan är, vad är ändamålen?
Det uppenbara skälet att jaga svarta pengar håller inte. I slutet av 1990-talet avslöjades att en lång rad tyska politiker gömt olagliga bidrag och förmodligen även mutor för vapenaffärer , bl a hos bankiren Herbert Batliner i Liechtenstein. Någon större insats för att få reda på mer om vilka fler politiker som var kunder i Liechtenstein gjordes inte. När det var politiker som var misstänkta och det var politikernas vänner som var bankirer så hanterades frågan i Tyskland. Till slut erkände Helmuth Kohl sin inblandning i dessa affärer men vägrade att avslöja vem pengarna kom från. En särskilt pikant detalj som ingen talar om nu är att Wolfgang Schäuble var en av de politiker som var inblandade i dessa affärer. Schäuble fick träda tillbaka från partitoppen i CDU. Idag är Schäuble Tysklands finansminister! Svarta partikassor i Schweiz och Liechtenstein är inte bara en CDU-tradition. r 2002 avslöjades en omfattande muthärva i Köln där SPD-politiker tagit emot stora belopp i samband med byggen av sopförbränningsanläggningar.
Kanske finns det en annan anledning till de tyska politikernas ökade intresse för frågan. Kampen mot länder som Schweiz är också en kamp mot låga skattenivåer. Alltfler tyska entreprenörer driver sin verksamhet från sterrike och Schweiz vilket hotar tyska skattebaser. Länder med låga skatter har en viktig roll i världsekonomin. Alla vinner på dem eftersom de skapar de ett tryck nedåt i skatteskalorna. Schweiz, Liechtenstein och Luxemburg kan tack vare en effektiv statsapparat hålla sig med ett lägre skattetryck. En effektiv statsapparat är även attraktivt för företagare som därmed slipper både byråkrati och höga skatter. På många sätt borde skatteparadis vara förebilder som ska försvaras, inte förbjudas.
Kanske är det kamp mot skattekonkurrens som är ändamålet för Merkels och Schäubles skumma affärer?
Läs mer i E24.se, Die Welt, Neue Zürcher Zeitung, Der Spiegel och Manager Magasin.